EBA欧洲银行-Guidelines-on-institutions-stress-testing-28EBA-GL-2018-0429_COR_SV_42页_570kb

Sammanfattning av EBA/GL/2018/04 – Riktlinjer för institutens stresstesting

Riktlinjernas status och syfte

• Status: Riktlinjerna har utfärdats enligt artikel 16 i Förordning (EU) nr 1093/2010. Behöriga myndigheter och finansinstitut bör försöka följa dem, även om de inte är direkt riktade till myndigheter.
• Syfte: Riktlinjerna syftar till att tillhandahålla gemensamma krav, metoder och processer för institutens stresstesting, särskilt inom riskhantering och kapitaltäckning.
• Tillämpningsområde: Riktlinjerna gäller både enskilda institut och grupper, inklusive stresstest på särskilda portfoljer eller på institutet i sin helhet. De tillämpas även i samband med makrotillsynsorgan och konsoliderad tillsyn.

Definitioner och beteckningar

• Stresstest för solvens: Bedömning av hur olika scenarier påverkar institutets kapitalsituation och förmåga att absorbera förluster.
• Stresstest för likviditet: Bedömning av påverkan av scenarier på institutets likviditetsposition.
• Stresstest nedifrån och upp: Utförs av institut med sina egna modeller, baseras på egna antaganden och data, med möjlighet till externa data.
• Stresstest uppifrån och ned: Utförs av myndigheter, baseras på gemensamma scenarier och systematiska antaganden, och kan ha en mer generell och jämförbar karaktär.
• Antagande om en statistisk balansräkning: Antag att balansräkningen är konstant och affärsmodellen stabil under stresstestperioden.
• Antagande om dynamisk balansräkning: Antag att balansräkningen och affärsmodellen kan förändras under stresstestperioden.
• Stresstest på portfoljnivå: Fokuserar på enskilda eller flera portfoljer och deras reaktion på riskfaktorer.
• Känslighetsanalys: Bedömning av hur en enskild riskfaktor eller flera påverkar kapital eller likviditet.
• Scenarioanalys: Bedömning av hur ett institut eller en portfölj hanterar ett specifikt scenario, som innehåller konsistenta och samtidiga riskfaktorer.
• Omvänd stresstest: Utgår från ett förhandfast resultat och identifierar scenarier som kan leda till detta.
• Andrahandseffekter och återkopplingseffekter: Effekter som sprids mellan institut och kan förstärka eller försvaga den ursprungliga chocken.
• Scenariots allvarlighetsgrad: Uttrycks genom makroekonomiska och finansiella variabler, med en ökad allvarlighetsgrad som innebär större påverkan.
• Scenariots rimlighet: Hur troligt det anses vara att scenariot kan inträffa, baserat på historiska data, expertbedömning och simuleringar.
• Förankringsscenario: Scenario som används som referens eller bas för stresstestning.
• Riskdataaggregering: Process att samlas in, definieras och behandlas riskdata för att uppnå en jämförbar bedömning.
• Datainfrastruktur: Fysiska och organisatoriska strukturer som stödjer riskdataaggregering och riskrapportering.

Program för stresstesting

• Tillämpningsdatum: Riktlinjerna gäller från och med 1 januari 2019.
• Upphävning: CEBS Guidelines on stress testing (GL32) ska upphävas.
• Programmet: Ett program för stresstesting bör dokumenteras, omfatta metoder, roller, ansvarsfördelning, modeller, antaganden och korrigerande åtgärder.
• Kvalitetskrav: Programmet ska regelbundet bedömas, uppdateras och dokumenteras. Det ska också stödjas av tillräcklig datainfrastruktur och IT-system.
• Kvalitativ och kvantitativ analys: Kvalitativ analys ska baseras på expertbedömning, medan kvantitativ analys ska inkludera validering av modeller och antaganden.

Styrning av stresstesting

• Ledningsorganets roll: Ledningsorganet ska godkänna och övervaka programmet, samt delta i diskussioner, ifrågasätta modellantaganden och fatta beslut om nödvändiga åtgärder.
• Programmet ska vara integrerat i riskhanteringsramen: Det ska också ingå i kapital- och likviditetsutvärderingsprocesser samt strategisk planering.
• Resultatens användning: Resultaten ska användas för att fastställa riskaptit och riskgränser, samt som underlag för beslut om kapital, likviditet, återhämtning och avveckling.

Datainfrastruktur

• Krav: Datainfrastrukturen ska vara tillräckligt kapabel för att samla in och hantera stora mängder data, samt uppdatera och kontrollera dessa.
• Automatisering: Dataaggregering bör i hög grad vara automatisk, med ett noggrant avstämnings- och kontrollsystem.
• Flexibilitet och kvalitet: Datainfrastrukturen ska möjliggöra både flexibilitet och en hög nivå av kvalitet och kontroll.
• Proportionellt utformad: Datainfrastrukturen ska anpassas till institutets storlek, komplexitet och riskprofil.

Tillämpningsområde och omfattning

• Allmäna krav: Stresstest ska ta hänsyn till alla typer av väsentliga risker, både inom och utanför balansräkningen.
• Nivåer: Stresstest kan utföras på portfoljnivå, enskilda risknivår, eller på gruppnivå, med en integrerad och holistisk syn på risker.
• Riskkoncentrationer: Institutionen ska identifiera både inre och yttre riskkoncentrationer, särskilt vid gruppnivå, och analysera korrelationer och spridnings-effekter.
• Proportionalitet: Programmet ska anpassas till institutets storlek, verksamhet och komplexitet, med mer sofistikerade krav för större och mer komplexa institut.

Sammanfattning

Dessa riktlinjer utformas för att stärka institutens stresstestningspraxis och riskhantering, med en stark fokus på proportionell tillämpning, datakvalitet, och systematiska metoder. De föreskriver att både institut och myndigheter ska genomföra stresstester, med olika typer av scenarier och metodologier, samt att dessa ska dokumenteras och bedömas regelbundet. Riktlinjerna kräver en integrerad ansats i riskhanteringsprocesser och stödjer både kvantitativ och kvalitativ analys, med en tydlig roll för ledningsorganet i övervakning och beslutsfattande.